Lördagen den 13 juni såg Wilhelmina dagens ljus kl 17.20 på förlossningen i Lund. 2770g tung och 47cm lång.
Redan på torsdagskvällen gick vattnet och vi fick åka in till förlossningen eftersom hon inte hade fixerat sig. Jag blev inlagd på avd 44 och de sa att de skulle sätta igång mig under fredagen (jag hade inga värkar). Men det var fullt på förlossningen hela dagen och jag blev kvar på avd 44. Som tur var hade jag en trevlig rumskamrat, Johanna, vars vatten ochså hade gått men hon hade 5 veckor kvar till beräknad förlossning. På fredagskvällen fick jag besked att de skulle sätta igång mig under lördagsmorgonen men det blev inte förrän 12.30 eftersom det var fullt på förmiddagen…
Kl 12.30 sprutade de in nån gele runt livmodertappen och sa att det kan ta tid innan värkarna kommer igång. Eftersom jag hade väntat på att få föda sedan torsdagskvällen trodde jag med stor säkerhet att det inte skulle hända något förrän kanske på söndag eller måndag:-) Tio minuter senare var värkarna igång för fullt! Robert och Brita (svärmor var med på förlossningen) var och åt lunch (det skulle ju ta tid innan gelen verkade…) så jag hade en sköterska vid min sida tills de kom tillbaka. Robert andades med mig i en timme sen föreslog barnmorskan att jag skulle få petidin som smärtlindring och jag accepterade. 14.30 fick jag sprutan och sen har jag ytterst få minnen av vad som hände. Men enligt Robert så fixade jag värkarbetet fin fint. När krystvärkarna satte igång fick jag nått som gjorde att jag kom tillbaka till verkligheten, så hela krystningsarbetet kommer jag ihåg. Jag hade två minuter mellan krystvärkarna och efter några värkar kom de på att jag inte hade kissat något alls så de tömde mig. sen gick det undan! De sa åt mig att hålla igen för på nästa krystvärk skulle hon komma ut.
Och ut kom hon! Kladdig av fosterfett och blod la de henne på mitt bröst, Robert och Brita såg mycket rörda ut, jag tror att det fanns en tår eller två i ögonvrårna. Jag tyckte det var helt underbart och var förundrad över att det inte gjorde ont längre. Efter en stund var det dags för moderkakan att komma ut, mycket läskig känsla att krysta ut något mjukt och varmt. De undersökte moderkakan och konstaterade att allt inte hade kommit ut. Tydligen blödde jag en hel del också. Så de körde iväg mig till operation och jag var inte så bekymmrad över det utan tyckte mest att det skulle bli skönt att få sova. Robert fick stanna kvar på förlossningen med Wilhelmina i famnen. Efter ca 1 1/2 timme var jag tillbaka till förlossningen och mina älsklingar. Vi fick mackor och bubbel av personalen, satt och myste tillsammans innan jag kördes upp till avd 44. När vi var uppe på avd 44 gick Robert in till Johanna, min gamla rumskamrat, och berättade att vi fått en dotter. Robert åkte hem sen eftersom pappor inte får sova över.
Några timmar senare efter att ha försökt att kissa flera gånger känner en barnmorska på min mage och det gör mycket ont, så ont att jag tar tag i hennes armar och bänder bort dem. Urinblåsan är överfull. Hon tappar mig på 1,5liter urin! Sen satte hon in kateter på mig. Under natten sov jag nästan ingenting, låg bara och tittade på Wilhelmina hela tiden:-) Hon bara sov och sov. Jag måste erkänna att jag kollade att hon andades typ hela tiden:-)
Dagen efter kom nyblivna morfar och mormor Eva och hälsade på en kort sväng. Helt plötsligt kommer Johannas man ut från förlossningen och vi undrar vad i hela friden han gör där. Han berättar att han blev pappa på morgonkvisten. En halvtimme efter att Robert varit inne hos Johanna och berättat att vi fått barn går hennes vatten ordentligt och halv tre körde de ner henne till förlossningen. När jag kommer upp till avdelningen går jag in till personalen på expeditionen och frågar om inte Johanna och jag kan få dela rum igen. De sa att de satt och pratade om det och att hon skulle få det! Snällt!
Tisdag eftermiddag kommer en överläkare in och frågar om jag kan tänka mig att åka hem. Det är fullt överallt i Skåne och han behöver 6 lediga sängplatser. Den enda anledningen till att jag är kvar är att jag har kateter och den skulle dras på onsdagsmorgonen. Jag och Robert kör hem på tisdagskvällen och på onsdagsmorgon kör vi tillbaka och samma barnmorska som satte in katetern drar ut den.
Kryddlandet är anlagt! R planterade och jag tittade på, bra arbetsfördelning:-)
